Vem var Löjtnant Nils Otto Lindgren?
(en artikel av Christine Lindulf)

Lindgrenska Donationsfonden. Den känner vi till. Det är ju den som är grädden på moset i vår Kamratförening. Fixar till det där lilla extra åt oss. Men vem var då denne Nils Otto Lindgren? Vad hade han för bakgrund? Hur gammal var han när han dog? Var kom han ifrån? Vem var föräldrarna som donerade en så stor summa pengar till Skånska Trängkårens Officerskår? Och varför?

Jag blev nyfiken när Gunnar på årsmötet 2012 berättade att Nils Otto växte upp i Lund. Det gjorde nämligen jag också.
För att inga missförstånd skall uppstå: här slutar alla likheter och samband mellan mig och Nils Otto Lindgren. Tyvärr!

Men nyfikenheten var väckt: VEM VAR NILS OTTO LINDGREN?
Släktforskare som jag är, bestämde jag mig för att ta reda på det. Jag begränsar inte mitt grävande i kyrkböckerna enbart till att omfatta min egen släkt. Oh nej då, jag rotar med stor förtjusning i vems släkt det än må vara. Överallt finner man spännande saker och intressanta människor att fantisera runt.

Nils Ottos far, Hjalmar Ossian Lindgren föddes 1837-05-17 i Växjö. Hjalmar växte upp i Väckelsång, Kronobergs län. Föräldrarna var teologie doktorn, professorn o kyrkoherden Nils Lindgren och Hedvig Tugendreich Lindgren född Richter.

Familjerna Lindgren och Borg var goda vänner. Beata, som skulle komma att bli Nils Ottos mor, var ofta i Prästgården i Väckelsång under somrarna och Hjalmar bodde hos familjen Borg under sina studieår i Lund.

Hjalmar blev student i Lund 1855, medicine licentiat 1866 och medicine doktor 1868.
År 1867 publicerades hans avhandling ” Studier öfver lifmoderns byggnad hos menniskan”.
Han blev så småningom också professor i anatomi.

Den 23 juni 1869 vigdes i Lunds Domkyrka ”Anatomie och Medicine Doctorn” Hjalmar Ossian Lindgren och Christina Beata Othilda Borg. Vigselförrättare var brudgummens far Kyrkoherde Nils Lindgren från Väckelsång.

En inte alltför avancerad gissning är att det var nu alla pengarna kom in i bilden. Beata Borg var nämligen dotter till en av stadens rikaste män: färgfabrikören Carl Otto Borg. Riddare och Kommendör av Vasaorden och Riddare av Nordstjärneorden. Han ägde, förutom sin stora färgerifabrik mitt i Lund, flera stora fastigheter i stan, godset Råbyholm, flera andra gårdar runt Lund samt skogsfastighet i Tjörnarp.

Den förste färgaren Borg slog sig ner i Lund år 1734 och sedan dess var familjen Borg och deras företag ett viktigt inslag i Lunds expansion. Fabrikörerna Borg hade alla ett gott anseende och innehade flera viktiga förtroendeposter i staden. Borgs Färgerifabrik hade den största tillväxten vid början och mitten av 1800-talet under ledning av fadern Jöns Petter Borg och sonen Carl Otto. Från att ha varit en hantverksmässig rörelse framstod firman snart som ett fabriksföretag av stora mått. Företaget fanns kvar till 1960-talet.

Det var under en resa till Tyskland som Carl Otto Borg träffade Mathilde Hahn. Hon var enda barnet till en rik fabriksägare.. De gifte sig i hennes föräldrahem i Hameln. 1840 kom Carl Otto och hans unga hustru till Lund. År 1841 överlät Jöns Petter Borg sin rörelse till sonen.

Mathilde Hahn var känd för att vara en mycket vänlig kvinna. Hon var intresserad av sin makes företag och deltog aktivt i arbetet där. Carl Otto och Mathilde fick 14 barn.
Fyra av barnen uppnådde inte vuxen ålder.

Sitt första hem hade Hjalmar och hans hustru Beata i svärfar Carl Ottos fastighet på Stora Södergatan mitt i Lund. Här föddes deras tre barn.
Första barnet föddes 1870-04-20 och döptes till Hedvig Mathilda. Förteckningen i kyrkolängden över dopvittnen och faddrar skäms inte för sig. Gräddan av Lunds akademiska värld och näringsliv var representerade. Den lilla flickan blev inte mer än 6 månader. Hon dog 1870-11-05. Dödsorsak ”Mening. tuberculos” = tuberkulös hjärnhinneinflammation (meningit).

Barn nr två Nanna Elisabet föddes 1872-01-07. Hon blir det enda barnet som överlever föräldrarna. Gift 1899 med medicine licentiat, senare professor, tandläkare Frans Vilhelm Andersson Törne. Nanna Elisabet dog i Lund 1935-01-15.

Nils Otto föddes också på Stora Södergatan. Året var 1874-01-06. Dopet skedde i Lunds Domkyrka 1874-02-02. Även nu fanns det många och betydelsefulla vittnen och faddrar. Utdrag ur dopboken: ”Fabrikören och Riddaren CO Borg No 14 Lilla Råby Råbyholm, Professor och Riddare EW Blomstrand No 103C, Fabrikör Wilhelm Borg och fabrikör Berndt Borg No 214, Adjunkten Dr MW Odenius No 26, Akd Adjunkt Dr J Lang No 319B, Adj Dr N Dünér, Adj o Doctor A Zvannerstedt, Handlande LJ Lundgren No 211, Doctor CA Bergh.”

Den gamla stadskärnan innanför vallarna i Lund har sedan medeltiden varit uppdelad i fyra rotar: Krafts, Vårfru, Clemens och Drotten. Stora Södergatan är gräns mellan Vårfru och Drotten. Till Drotten hör bl a Gyllenkroks Allé med Stadsparken och den gamla anrika Katedralskolan.
Familjen Lidgren flyttade 1875 från CO Borgs fastighet Drotten No 213B på Stora Södergatan till fastigheten Drotten No258B Grönegatan 6 där Hjalmar nu stod som ägare.
Här skulle Hjalmar och Beata komma att bo resten av livet.

Husförhörslängden år 1876-1882 visar att Hjalmar blivit professor. Hushållet hade utökats med ”Professorskan, Enkefru Hedvig Tugendreich Lindgren född Richter”. Hjalmars mor, Nils Ottos farmor, flyttade alltså från Väckelsång till sonen i Lund sedan hon blivit änka 1877. I hushållet bodde också ”Anh. Demoiselle” Nanna Hedvig Elisabeth Richter, som var brorsbarn till änkefru Hedvig Lindgren född Richter och kusin till Hjalmar. Nanna Hedvig Elisabeth flyttade från hushållet när änkefrun dog 1894.

Enligt husförhörslängderna verkade det som livet i hushållet på Grönegatan 6 förflöt utan vare sig skandaler eller något annat uppseendeväckande. De båda barnen, Nanna Elisabeth och Nils Otto, tycktes ha skött sig väl. Husförhören visade att de – annat var väl inte att förvänta – besatt utmärkta kunskaper i både läsning och kristendomskunskap.

Intressant notering är att tandläkaren, medicine kandidaten Frans Vilhelm Andersson Törne flyttade till fastigheten år 1897. Samme tandläkare gifte sig 1899 med dottern Nanna Elisabeth.

År 1885 skrevs Nils Otto in som elev nr 54/1885 på Latinlinjen i Lunds Katedralskola. I kolumnen för ”tidigare studier” stod det, liksom i de flesta av hans kamraters, ”privata studier” som förberedelser för läroverket. Så fram till 11 års ålder studerade han förmodligen i privatskola eller för informator.

På Katedralskolan studerade han i åtta år. De kortfattade omdömena i skolans liggare berättade om en ”välartad och flitig” elev. På våren 1893 tog Nils Otto sin studentexamen, eller som det hette på den tiden, ”avlade mogenhetsexamen”. Slutbetyget var klart godkänt. Stort A i Flit och Uppförande. ”Med beröm godkänd” i Kristendomskunskap, Naturalhistoria, Historia och Geografi. Sämsta betyget var i Latin där han hade B-.

I 1893 års husförhörslängd står Nils Otto nu som student. 19 år gammal flyttade han från föräldrahemmet i Lund för att påbörja sina militära studier. Åren 1893-1897 var han skriven vid Kronprinsens Husarregemente i Malmö. År 1897 flyttade Löjtnant Nils Otto Lindgren till Kungliga Wendes Trängbataljon i Landskrona.

Om Nils Ottos militära karriär har jag inte forskat. I de olika arkivbestånden på Krigsarkivet finns säkert information att finna för dem som är intresserade.
Jag kan utläsa ur ”Sveriges Befolkning år 1900” att Nils Otto år 1900 var löjtnant och att han stod upptagen på två bostadsadresser. Han var mantalsbokförd på adress Kungl. Vendes Trängbataljon i Landskrona (M) samtidigt som han hade en tillfällig adress Qv. Beväringen 2 Hedvig Eleonora rote 20 Stockholm Stad (A).
Utbildning på Kungliga Krigsskolan Karlberg kanske?

Det är ju allmänt känt att forna tiders officerare knappast kunde leva på sin inkomst.
Ett anständigt liv ansågs kräva antingen ett rikt gifte eller en privat förmögenhet. För Nils Ottos del var pengar inget han behövde bekymra sig om. Han hade sin försörjning vadhelst han valde att ägna sig åt.
Varför valde han då att bli militär? Varför valde han inte som sin far en akademisk karriär?  Han hade inget glänsande men inte heller något dåligt studentbetyg. Och på den tiden räckte oftast en godkänd examen för att dörren till den akademiska världen skulle öppnas. Om Nils Otto nu inte ville gå i far Hjalmars fotspår så fanns ju morfar Carl Otto med sina företag och sina gårdar. Varför valde han inte någon av de möjligheterna? Vi lär inte få några svar. Förmodligen var det så att militär var just det han ville bli.

Nils Otto tycks ha trivts bra med den militära tillvaron. Han måste haft god kontakt med föräldrarna och berättat om sitt arbete och sitt sociala liv. Om livet på mässen och gemenskapen i kretsen av kamrater och kollegor. För, om jag har förstått rätt, så var donationen ett bevis på uppskattning och tacksamhet från Beata och Hjalmar Lindgrens sida för just detta: att sonen blivit väl behandlad och känt trivsel i Trängkåren.

Ur 1905 års Död- och Begravningsbok för Kungl. Skånska Trängkårens församling i Landskrona står att Löjtnanten Nils Otto Lindgren avled 1905-09-01 på Landskrona Lasarett i en ålder av 31 år. Dödsorsak var Pneumonia = Lunginflammation. Han ligger begravd i Lindgrenska familjegraven på Östra Kyrkogården i Lund.

Att föräldrarna inte ville att Nils Otto skulle falla i glömska var förmodligen också en anledning till deras generösa gåva. De 10 000 kr Nils Ottos föräldrar skänkte år 1905 var, omräknat till dagens penningmått, en ansenlig summa pengar. Pengarna har sedan fövaltats väl och förräntat sig genom åren.
Så jag tycker vi kan skänka Nils Otto en tacksamhetens tanke. Och utbringa en skål för honom någon gång vid våra samkväm!

Hässleholm mars 2012
Christine Lindulf

För att nu ingen skall tro att jag hittat på lite som det passat sig, så har jag upprättat personakter med källhänvisningar på samtliga personer jag berättat om. Akterna finns i min dator, så är det någon som vill ta del av dem, så hör av er. Gunnar Segerholm får samtliga personakter tillsammans med min berättelse.